Du öppnar telefonen i tio minuter och lägger ner den med en känsla av att ligga efter. Inte efter något särskilt – bara efter.

Jämförelse är en av de mest automatiska sakerna vi gör med varandra. Det är inte en karaktärssvaghet, och det går heller inte att stänga av med viljestyrka. Men det går att förstå varför det händer, och varför det slår hårdare i dag än det gjorde förr.

Jämförelse som sätt att orientera sig

Att jämföra sig är hjärnans sätt att svara på en fråga som inte har något objektivt facit: gör jag det bra?

För konkreta saker finns mått. Är brödet gräddat, kom tåget i tid. För sådant som "är jag en bra förälder", "har jag kommit tillräckligt långt", "duger mitt liv" finns ingen mätsticka. Då används andra människor som referens.

Det gör jämförelsen både normal och nödvändig i lagom mängd. Den hjälper oss att kalibrera förväntningar och att lära av andra. Problemet uppstår när referensmaterialet blir skevt.

Varför underlaget är skevt

Underlaget är redaktionellt. Det du ser av andra är urval. Ett foto är en av fyrtio. Ett inlägg om en befordran kommer utan de månader av tvivel som föregick den. Du jämför alltså din vardag – inklusive allt du vet om den – med andras sammanfattning.

Du jämför på deras starkaste punkt. Sällan väljer vi någon och jämför oss brett. Vi plockar ut den ena saken där de ligger före: någons ekonomi, någon annans relation, en tredjes kropp. Summan blir en referensperson som inte finns.

Volymen är ny. Tidigare jämförde de flesta sig med några dussin människor i sin närhet. Nu passerar hundratals människors bästa stunder förbi på en kvart, och flödet är sorterat efter vad som fångar uppmärksamhet – vilket sällan är det genomsnittliga.

Jämförelsen ökar när du redan tvivlar. Är du osäker på ditt värde blir behovet av att veta var du står större. Då söker du referenser oftare, och varje referens kan bekräfta tvivlet. Det är samma slinga som beskrivs i självkritik och självkänsla.

Andra ser mer färdiga ut utifrån. Du ser resultatet av deras process men lever mitt i din egen. Det är strukturellt orättvist: deras kaos är osynligt, ditt är i förgrunden.

Så märks det i vardagen

Du känner dig sämre efter att ha scrollat, utan att kunna peka på vad som utlöste det.
Du berättar om något du är nöjd med och lägger genast till en brasklapp.
Du håller reda på var jämnåriga befinner sig – boende, jobb, familj – utan att ha bestämt dig för att göra det.
Du undviker vissa personers uppdateringar, men kollar dem ändå.
Du känner en kort lättnad när någon annan misslyckas, och sedan obehag över den känslan.

Den sista är vanligare än folk berättar, och den säger mer om hur pressad man känner sig än om ens karaktär.

Vad som kan göra jämförelsen mildare

Lägg märke till vad du jämför. Nästan alltid en enda dimension. Att sätta ord på vilken gör den lättare att se som ett fragment i stället för en helhetsbedömning.

Fyll i det du inte ser. Inte genom att önska någon illa, utan genom att påminna dig om att bilden är beskuren. Alla har perioder som inte publiceras.

Undersök vad jämförelsen används till. Ibland pekar den på något du faktiskt vill ha. Då är den information. Ibland fyller den bara på ett tvivel som redan fanns. Då är den brus.

Titta på flödets sammansättning. Vilka konton lämnar dig sämre? Att sluta följa någon är inget ställningstagande om personen.

Jämför med dig själv över tid. Frågan "har jag rört mig sedan i våras?" har ett svar. Frågan "ligger jag efter?" har inget.

Att sluta jämföra sig helt är inte ett realistiskt mål. Att jämföra sig mindre automatiskt och med rimligare underlag är det – och det tar hur slutar man jämföra sig med andra? upp mer konkret.

Frågor att fundera på

Vem jämför du dig oftast med, och vad vet du egentligen om deras vardag?
Vilken enskild sak brukar du plocka ut när du jämför?
Hur känner du dig efter tio minuter i flödet, jämfört med före?
Om jämförelsen försvann i en vecka – vad skulle du sakna av den?

Läs vidare

Självkritik och självkänsla – när du aldrig känner dig tillräcklig – hur jämförelsen kopplar till självkritik och krav
Hur slutar man jämföra sig med andra? – praktiska sätt att bryta automatiken
Jag känner mig aldrig tillräcklig – varför? – när jämförelsen blir en måttstock som aldrig kan uppfyllas

Guiden jämför mig med andra – när andras liv känns bättre tar samma tema i ett mer stegvis format.

Ett lugnt nästa steg

Prova en enkel notering under några dagar: varje gång du märker att du jämför dig, skriv ner med vem och i vilken enda sak. Inget mer. Skriv i dagboken direkt när det händer. Efter en vecka brukar det synas att jämförelserna handlar om färre saker än det känns som, och att de återkommer i särskilda situationer.

Av MittPsyke-redaktionen