Introvert eller blyg? Det är inte samma sak

"Är du blyg, eller?" Många introverta har fått frågan efter att ha varit tysta på ett möte eller dragit sig undan i ett sällskap. Orden används ofta som om de betydde samma sak, men introversion och blyghet handlar om två ganska olika saker.

Introversion handlar om var du hämtar energi. Blyghet handlar om rädsla för att bli bedömd i sociala situationer. Man kan vara det ena utan det andra, båda delarna samtidigt, eller ingetdera. Att förstå skillnaden kan göra det lättare att sluta ifrågasätta sig själv för något som egentligen bara är ett sätt att fungera.

Introversion handlar om energi, inte om rädsla

En introvert person tappar energi av mycket socialt umgänge och stimulans, och laddar batterierna genom lugn, ensamhet eller tid med få personer i taget. Det säger ingenting om hur trygg personen är i sociala sammanhang. Många introverta är utåtriktade i samtal, håller presentationer utan problem eller trivs på fester – men behöver sedan tid för sig själva för att återhämta sig.

Ett vanligt missförstånd är att introverta är tysta, blyga eller ointresserade av andra människor. I själva verket kan en introvert person vara mycket social, ha djupa vänskaper och tycka om att umgås. Skillnaden mot en mer utåtriktad person handlar snarare om hur mycket socialt umgänge som känns bra innan energin tar slut, och hur återhämtningen ser ut efteråt.

Blyghet handlar om rädsla för att bli bedömd

Blyghet är något annat. Det handlar om en oro för vad andra ska tycka – att säga fel, göra bort sig eller bli granskad. En blyg person kan känna obehag inför att prata inför grupp, ta kontakt med nya människor eller stå i centrum, även om personen egentligen skulle vilja delta mer.

Blyghet kan finnas hos både introverta och utåtriktade personer. En utåtriktad person som älskar sällskap kan ändå känna stark nervositet inför att hålla tal. En introvert person kan vara helt bekväm i sociala situationer, bara inte vilja ha alltför många av dem på en gång.

Så kan det se ut i vardagen

Tänk dig två kollegor som båda tackar nej till efterjobbet på fredagen.

Den ena är introvert och har haft en vecka full av möten. Hen tycker om sina kollegor och skulle gärna umgåtts en annan gång, men just nu behöver hen en lugn kväll för att orka med nästa vecka.

Den andra känner obehag inför att small talk i en stor grupp, är osäker på vad hen ska säga och är rädd för att bli tyst granskad. Hen skulle egentligen vilja vara mer social, men nervositeten gör det svårt att ta steget.

Utifrån ser situationerna likadana ut. Anledningarna är olika, och det som hjälper är olika. Den första personen mår bra av att själv få styra sin sociala kalender. Den andra kan behöva mindre, tryggare sammanhang för att våga öppna sig mer.

Att föredra mindre sammanhang är inte en brist

Att trivas bäst i mindre grupper, djupa samtal eller egen tid är inte ett tecken på att något är fel. Samhället lyfter ofta fram utåtriktade drag som idealet – snabb, social, alltid redo för fler intryck – men det finns inget som säger att det sättet att fungera är bättre.

En introvert person kan vara lika trygg, kompetent och social som någon annan. Skillnaden ligger i hur mycket stimulans som känns bra, och hur viktigt det är att få återhämtning efteråt. Om intrycken ändå blir för många kan det vara värt att läsa om hur återhämtning fungerar när hjärnan fått för många intryck.

Att planera sin sociala energi

Ett sätt att må bättre i vardagen är att se social energi som en resurs som går att planera, ungefär som tid eller ork.

Några saker som kan hjälpa:

• Lägg inte flera stora sociala händelser tätt inpå varandra om du märker att det tar mycket ur dig.
• Bygg in lugn tid före eller efter en social aktivitet, särskilt om det är något du vet är krävande.
• Välj mindre sammanhang när du kan, om det är där du trivs bäst.
• Var ärlig med dig själv om vad som faktiskt ger energi och vad som bara känns som ett måste.

Att planera på det här sättet handlar inte om att undvika socialt liv, utan om att göra det hållbart.

Att kommunicera sitt behov av återhämtning

Det kan kännas svårt att säga att man behöver dra sig undan, särskilt om man är rädd att verka ointresserad eller otrevlig. Enkla, raka formuleringar brukar fungera bättre än långa förklaringar:

• "Jag behöver en lugn kväll ikväll, men gärna en annan gång."
• "Jag orkar en stund till, men behöver nog gå hem lite tidigare."
• "Jag tycker om att vara med er, jag bara behöver varva ner emellanåt."

De flesta människor förstår ett tydligt och vänligt besked bättre än att gissa sig till varför någon drar sig undan. Att sätta den här typen av gränser utan att känna skuld går att öva på, och du kan läsa mer om det i så sätter du gränser utan dåligt samvete.

När det kan handla om något annat än introversion

Ibland är det inte introversion som ligger bakom att man drar sig undan, utan en starkare rädsla eller oro. Om sociala situationer väcker stark ångest, om du undviker saker du egentligen vill göra på grund av rädsla för att bli bedömd, eller om obehaget stör vardagen, arbetet eller relationer under en längre tid, kan det vara något som går utöver vanlig blyghet.

Det är inget du behöver avgöra själv. Om känslorna känns svåra att hantera eller om de begränsar ditt liv mer än du önskar, kan det vara bra att prata med vårdcentralen eller ringa 1177 för att få vägledning om vart du kan vända dig.

Ett lugnt nästa steg

Du behöver inte välja mellan att vara social och att behöva egen tid. Nästa gång du tackar nej till något, eller känner dig tömd efter en social dag, kan du fråga dig själv om det handlar om att energin behöver fyllas på, eller om något annat, som osäkerhet, ligger bakom. Svaret säger något om vad du faktiskt behöver – mer vila, eller mer trygghet – och det är ett bra ställe att börja.

Av MittPsyke-redaktionen